Skolfrånvaro har blivit vanligare. Tidigare var detta ett fenomen som förekom i högstadiet, men nu har många barn redan i lågstadieåldern svårt att gå i skolan.

I de flesta fall börjar skolfrånvaron med fysiska symtom: återkommande huvudvärk, magont och illamående. Vid någon tidpunkt blir det tydligt att det inte handlar om influensa eller maginfluensa, utan om något helt annat. Ibland leder situationen till att barnet är helt frånvarande från skolan i flera månader, trots att hemmet och skolan försöker ge så mycket stöd som möjligt.   

Vad kan du göra om ditt barn inte går till skolan?

Många föräldrar känner igen situationen när deras barn på kvällen säger bestämt: "I morgon ska jag gå till skolan." På morgonen är situationen en annan, och föräldrarna kan på små gester se att barnet inte kommer att lyckas med att gå till skolan. I de flesta fall är det dock inte så att barnet inte vill gå till skolan. De klarar det helt enkelt inte.

Vad lönar det sig att göra i den här situationen?

1. Diskutera om de fysiska symtomen. Återkommande huvudvärk, magont och illamående är ofta tecken på ångest. Barnets fysiska besvär är sällan fråga om sjukdom, utan uttryck för känslor som barnet ännu inte kan sätta ord på eller som är så intensiva att de är skrämmande att uppleva. Lär er att prata om ångest. Fundera tillsammans över vilka känslor ångest består av. Ångest är ofta en blandning av känslor: rädsla, spänning, osäkerhet, skam och utmattning. Att bara sätta ord på dessa känslor kan ge lättnad.

2. Diskutera med skolan. Fundera tillsammans med skolan på om det finns något i barnets vardag som kan förklara frånvaron. För vissa barn kan inlärning vara stressande. För andra kan stimuli under skoldagen, såsom ljud, ljus, sociala situationer och oväntade händelser, vara stressande. Det är viktigt att diskutera dessa frågor med skolan för att öka förståelsen för barnets situation både hemma och i skolan.

3. Dela upp skoldagen i specifika moment. Diskutera med ditt barn vad som händer under olika delar av skoldagen. Dela upp skoldagen i små, konkreta moment: komma till skolgården, gå in i skolan, gå in i klassrummet, lektioner i olika ämnen, raster, lunch och gå hem från skolan. Fundera över vad som händer i olika situationer och hur ditt barn känner och tänker om dem. Var reagerar kroppen starkast? Diskussionen ger ditt barn möjlighet att skapa en helhetsbild av skoldagen och hitta ord för svåra upplevelser. 

Att be om hjälp är inte ett tecken på svaghet eller att man ger upp, utan ett tecken på omtanke och ansvar.

4. Begär ett möte med skolan i god tid. Ibland föreslår skolan ett möte, ibland är det upp till föräldern att begära ett. Skriv ner din oro och iakttagelser från samtal med ditt barn. Skolor och elevvårdstjänster har olika möjligheter att stödja barnet. Om du får ett förslag om att involvera familjesocialarbete eller barnskyddet, bli inte skrämd. Du har inte misslyckats som förälder. Dessa tjänster stöder också barn och familjer i hemmiljön.

5. Sök hjälp även utanför skolan. Om situationen inte förbättras trots skolans och välfärdsområdets insatser, sök hjälp från den privata sektorn. Mindelys personal har ofta varit involverade i att stödja familjer och skolor i situationer där skolfrånvaron har blivit långvarig. Att be om hjälp är inte ett tecken på svaghet eller att man ger upp, utan ett tecken på omtanke och ansvar.

6. Kom ihåg: det finns mer i ett barns liv än skolan. Prata med ditt barn om andra saker än skolan och de utmaningar som är förknippade med den. Det är oerhört viktigt att förbättra din relation till ditt barn och hjälpa det att känna sig accepterat. När barn känner sig trygga och tillräckliga blir det också lättare för dem att hantera utmaningarna i skolan.